Vi hittade ett lämpligt bord i skuggan, satte oss där och bara njöt. Jag må erkänna att jag är svag för den hunden och att många av mina fördomar om ”hundmänniskor” har drabbat även mig. Det bevisades när jag mot mina principer lät honom tigga till sig en plats vid bordet. Jag har aldrig förstått personer som delar allt med sin hund allra minst mat. Så jag blev inte lite förvånad när jag delade glass med honom, bara för att han lugnt och fint satt och poserade på stolen. Att jag skulle bli så förälskad i ett litet djur att han till och med fick slicka på min sked är för mig ett mysterium. Känslor kan verkligen göra en virrig.

Ni som känner mig väl vet att jag inte är en speciellt känslosam människa. Så där av förvåningen över att jag så lätt faller för de där små bruna ögonen.

När han smakat lite på glassen lade han sig belåtet på stolen och somnade. 

Lasse fyllde 12 veckor igår, jag hade tänkt att skriva ett inlägg då men det hade varit orättvist mot honom att skriva om gårdagens alla kisskattastrofer och nederlag med potträningen. Egentligen är han ju en exemplarisk valp! Han lyssnar på vad man säger, sover hela natten till klockan 8 och följer snällt med på promenader. Dessutom kommer han på Inkallning, om han inte hittat kattbajs eller något annat lika gott. Man har helt enkelt inte rätt att klaga. Jag vet de som har det mycket mer kämpigt med sina valpar.
Han är onekligen en naturlig del av familjen nu. Det är skönt att man börjat få lite rutin på det här med att ha hund. Från början var det lika jobbigt som det var roligt, men nu överväger det roliga! Han kan till och med hålla sig från att kissa inne så länge han har något annat att göra. Han har dubblerat tiden han kan vara inne mellan rastningarna. Vi är uppe i ca en och en halv timme (ibland upp till tre timmar!). Jag måste å andra sidan erkänna att det numera även tar dubbelt så lång tid ute innan han kommer ihåg att han är kissnödig. Så det finns onekligen mycket kvar att jobba på, men jag är ändå otroligt glad över den här första tiden med allt vad den inneburit.

Det är betryggande att Lasse nu fått sin tolvveckorsspruta. Trots att risken för valpsmitta är minimal så har det ändå varit ett litet orosmoment. Så nu kan man börja socialiseringen på allvar.

Sommaren har gått så fort och snart ska jag dra igång med min sista praktik. Praktiken kommer att vara på en mjölkgård utanför Uppsala, så jag kommer inte behöva lämna fru och barn denna gång. Det är till och med cykelavstånd dit. Ingen är gladare än jag över det. Okej då! Kanske min underbara fru!

Mycket stolt hundpappa ska nu sova. Ville bara uppdatera världen hur bra min lilla valp är! Lasse har alltid varit blyg och försiktig. Därför har vi fått jobba hårt med att socialicera honom. Det har gått trögt P.g.a att han är så blyg och på senaste har han börjat skälla på saker han är rädd för. Mest har det varit människor som närmar sig för fort, men även de enstaka hundar han sett på avstånd. Han har alltid velat gå åt andra hållet om något läskigt hänt.

Men idag! Efter att ha brutit isen gick promenaden som på räls! Lasse träffade två hundar samtidigt utan att skälla. Han gick spontant nos mot nos med en som var dubbelt så stor som han och dessutom lekte vi ivrigt på en fotbollsplan han aldrig varit på. Fantastiskt!

När dagen var slut och Lasse skulle sova sa jag stolt till min vackra fru: "Tänk vilket framsteg, han har inte haft några kissolyckor inne idag. Det går framåt!" Men som ni alla vet går högmod före fall och femton minuter senare steg Lasse upp ur bädden och kissade en rejäl pöl vid sin vattenskål! Han som aldrig brukar kissa i närheten av vatten- eller matskålen. Så framsteget slutade med baksteg, precis som när man dansar salsa.

För övrigt träffade vi Bullen idag. Lasse var mkt modig och mötte honom nos mot nos säkert fyra gånger. Sen var han så trött att han somnade på gräsmattan.

Man vet aldrig vad man får. Så enkelt är det. Man tror att man köper en hund och så får man en get eller var det en katt. Under dagen är han lugn och sävlig, går och nosar och stryker sig mot saker, precis som våra andra fyrfota familjemedlemmar.
Sen går man ut på gården. Lasse byter då skepnad och rätt vad det är har man en liten get i andra ändan av kopplet som inte är intresserad av annat än de smakliga gräset. Dagen går och helt plötsligt när klockan slagit 22 och Lasse ätit sin sista mat för dagen, förvandlas han skoningslöst till en supersnabb liten gremlin som är fullkomligt ostoppbar. Han är överallt, biter på allt och drar i allt. Man tror att det aldrig ska ta slut. Men lika oväntat, mitt i en rörelse, faller gremlingen till marken som om han vore död. Då ser man att det bara är en liten sovande hund.

Båda mina söner älskar gräs:

När man har valp så har man mycket att tänka på. Inte bara är det dagliga rutiner som ska klaffa - träna, äta och sova på rätt tider. Dessutom ska man träna på rätt saker! Det är viktigt att han träffar så många personer hundar och andra djur, samtidigt som han ska lära sig att han inte träffa personer, hundar och andra djur. Motsägelsefullt?!
Hur som helst körde vi på den första linjen idag! Han skulle få träffa Bullen. Det var första gången han träffade en av samma art och samma ålder som han själv, utanför familjen förstås. Man skulle lugnt kunna säga att det blev lite spänt. Lasse är van att ignorera andra och Bullen är minst sagt social och framåt. Så den glada, grova och minst sagt nyfikna staffvalpen gick på lite för fort enligt Lasses mening. Det hjälpte garanterat inte att Lasse inledde mötet med att morra lågt, vilket Bullen inte tog någon notis om. Så det hela slutade med att Bullen fick tygla sin nyfikenhet i mattes famn medan Lasse blygt cirkulerade omkring oss andra och till synes ignorerade Bullen.
Han va nog lite nyfiken ändå, så vi ska försöka igen om någon dag. Nu har de i alla fall träffat varandra.