I morse blev jag mycket förvånad när en tjej gick förbi och Lasse använde sin röst! Han Skällde faktiskt! Det som är mest anmärkningsvärt är kanske inte att han skällde, snarare så har jag upptäckt mönstret. De hela sju gånger han har skällt sedan han kom till oss har (förutom de gånger han markerade att han var rätt för katterna den andra(?) dagen) uteslutande varit på morgonen. Oftast den första men också andra gången han har fått gå ut. Jag kan inte låta bli att dra slutsatsen att han har dåligt morgonhumör. Tur att man inte är biologisk förälder, då kan ju ingen skylla på att han fått det från mig.

Med skrattblandad förskräckelse upptäcktes idag även att Lasse snarkar! Jag som var så nöjd med att ha hittat en fru som sover tyst och så skaffar man husdjur som snarkar. Typiskt!