Du kanske läste om hur min lilla valp lärde mig hur man sa ”korv” på hundspråk. Man sätter rumpan i backen och ser förväntansfull ut. Lasse insåg ganska snart att detta inte riktigt fungerade när jag kom på att han överlistat mig. Men hunden är inte dum. För någon dag sedan fick jag vara med om en liknande upplevelse.

Lasse är smart, så enkelt är det. Han fattar sitt, ligg kom och alla andra ord jag lärt honom inom loppet av tio minuter. Därför kan man ju fråga sig varför potträning och rums renhet ska vara så svårt med den lilla lundehunden. Det finns ju de som lyckas få hunden rumsren till när den fyller 12 veckor. Därför gav jag mig den på att jag skulle lyckas få honom rumsren fort trots att lundehunden anses vara svår att få rumsren. Jag viste att 12 veckor var att hoppas på alldeles för mycket och jag hade ingen aning om hur lång tid som var rimligt att förvänta sig, men för att lyckas har jag i alla fall varit nitisk.

Vi körde på strategin att först lära oss de ”signaler” han gör innan han ska kissa. Det var enkelt. Han sniffar runt lite i rummet och i samma ögonblick som han sedan tittar upp kommer kisset. För att olyckor inte ska ske har han alltid någon som övervakar honom. I teorin låter det mycket enkelt men ni må tro att han är snabb! Han kan gå en meter sätta ner nosen i backen och i samma stund som man tar ett kliv mot honom, för att plocka upp honom och gå ut, kommer kisset som ett brev på posten. Så olyckor har skett. När det olyckliga händer har jag ändå varit nitisk nog att gå ut med honom varje gång för att visa var han ska kissa. Detta borde ju funka, men…

Det regnade massor. Lasse var ute när det började och blev ungefär lika upprörd som blöt. ”Tur”, tänkte jag, ”Lasse tycker inte heller om att vara ute i regnet, vi går in”. Det gjorde vi också. Det var bara det att jag en stund senare såg hur den där lilla söta nosen satte kurs mot backen och som på reflex tog jag hunden under armen, gick ut så han fick kissa. Fort gick det, och sen var vi inne igen. ”Skönt” tänkte jag ”att han inte tog så mycket tid på sig att uträtta sina ärenden”. Det var tid för Lasse att sova så jag och frugan satte oss och såg film i tron om att han skulle somna. Men riktigt så enkelt var det inte. Bara efter några minuter svansade Lasse iväg och jag såg hur nosen sökte sig fram över golvet. Väl medveten om att hundar använder nosen till fler saker än att hitta bra kisställen oroade jag mig inte så mycket. Dessutom hade han ju just varit ute. Men där fick jag. Det hamnade en liten pöl på golvet och ut for både jag och hunden för att se efter var man egentligen borde kissa. Dessvärre var inte Lasse ett dugg intresserad av att göra det. Han ville hellre se efter hur kattbajs luktade i regn. Jag lät honom hållas i fem minuter innan vi dyngsura återvände in i värmen. Men just som vi kom in drog Lasse sig till minnes hur ”kissnödig” han verkligen var och levererade därför en pytteliten pöl på matrumsgolvet. ”Hur mycket kiss kan en liten hund bära på egentligen”, muttrade jag för mig själv när vi åter igen gick ut för att rätta till misstaget. Till min förvåning upprepades denna ritual var gång vi kom in. Inte förr än fjärde gången insåg jag att det var jag som skapat detta kissmonster. För på samma sätt som en hund kan lära sig att ringa på en klocka för att få gå ut och kissa, hade Lasse lärt sig att kissar man på golvet får man gå ut och leta kattbajs. Han hade helt enkelt lärt mig att blint lyda kommandot ”Kiss” som alltså betyder ”Bär ut mig nu! Jag är uttråkad”.

Jag var något frustrerad den kvällen! Grubblade mycket över vad som gått snett, hur det kunde bli så, trots att jag följt alla tips kring potträning jag läst. Jag drog mig då till minnes en sak jag läst. Det var någon som föreslog att man ska hålla valpen på en avgränsad plats tills den gör ifrån sig. Jag prövade denna metod med Lasse när han var 9 veckor. Men det var innan Lasse förstått att man inte kan springa ifrån kopplet, vilket ledet till att han tog sats och sprang allt han hade för att komma där ifrån. Mitt pappahjärta tålde inte riktigt att se på när han till synes försökte bryta nacken på sig själv. Hur som helst beslutade jag mig för att ge metoden ett till försök.

Sagt och gjort. Jag intalade mig att jag har hela dagen på mig och sen satte vi igång. Första gången tog det ca 40 minuter av enträget slit innan han insåg att det ena han kan göra för att ta sig från kissplatsen är att kissa. Nästa gång gick det på 30 minuter och sen började han fatta grejen. Idag, d.v.s. en dag senare kissar han direkt. Jag måste dock tillägga att jag idag varit mer taktisk när det gäller tidpunkter för kisseriet, så morgondagen kan lika väl bestå av flera 30minuters pass av stirrande på okissad hund.

Slutsatsen av dessa två inlägg, som handlat om hur jag blivit överlistad av min hund, får bli att det både finns fördelar och nackdelar att ha en kvicktänkt hund. Det är lätt att lära honom saker snabbt men han kan också snabbt lära sig att utnyttja systemet. Men både jag och frugan älskar honom för det.