...för bondmoran äntrar bloggen nu och är här för att stanna! Jag och Petter har pratat om detta med bloggen och efter moget övervägande så kom vi fram till att en gammal hederlig bondmora skulle göra sig bra mellan käre bondfarans inlägg. Och för att jag är så skrivsugen, men det hinns liksom inte med mellan allt studerande (150% studietakt är lite galet, snällt uttryckt) men ett litet blogginlägg här eller där går nog att knåpa ihop. 

 

Givetvis inom ämnen så som självförsörjning, hantverk (jag ska återkomma om mitt isländska projekt här framöver), djur, ekologi, hållbar utveckling, tips till vad man som privatperson kan göra för att minska sitt ekologiska fotavtryck, boktips mm. Vi har massor av idéer!

 

Så välkommen till mig - en bondmora i litet format tillika fantastisk fru till en fantastisk bondfara. Vi hörs, var så säker!

Men hur hamnade jag här? Minns jag det? Det enda som jag ser framför mig när jag försöker minnas är stilla upplysta gator med magiskt skimmer som endast vittnar om att det är en dröm. En härlig dröm. Att vara ensam i hela uppsala. Kunna gå mitt på gatan och odelat andas avgasfri luft och bara känna sig fri på väg mot tågstationen... Tågstationen?! Nä det tror jag inte. Det här var ju en fin magisk dröm utan krav. Det måste det vara, för det är så jag vill komma ihåg det. Dessvärre vittnar klockans obönhörligt blinkande 05:07 om att jag tidigare i natt måste gått till ett tåg. Det är ju bevisligen där jag befinner mig nu.