Sen när blev jag en av dem?
Barbie borde vara förbjudet! Företagets affärsidé går ju ut på att lura små rosaälskande barn att tvinga föräldrarna att köpa allt ur deras rosa och lila produktserie. Och inte nog med det! Barbie ger barnen skeva ideal och …
Mycket längre än så han jag inte mina tankar innan det var dags att betala.
Jag var i kassan på hemköp och hade just ställt upp korgen vid kassans rullband när det plötsligt regnade små rosa och lila förpackningar över allt. Jag hade tydligen stött till en av barbiefällorna de riggat i kassan. När jag samlat ihop allt jag rivit ner log jag ursäktande mot expediten. Hon gav mig ett mycket underligt leende tillbaka. Ungefär som om hon höll på att kväva en skrattande hamster någon stans i luftstrupen. "Det är tur att man kan glädja någon med sin klantighet" tänkte jag. När jag sedan packat ner mina varor och skulle gå ser jag i mitt synfälts periferi att jag glömt något på bandet. Jag trodde inte mina ögon! Att man kan lura små rosa barn är förståeligt, men hur man lurar MIG att köpa Barbie-Lypsyl för 25kr det är utanför min fattningsförmåga.
Vår ämliga ko
Att bo och vistas i Östergötland är en trevlig upplevelse för en språkintresserad person som jag. Man har hur som helst aldrig tråkigt. Här hittar man ständigt nya uttryck som för det mesta är tämligen roande. Här ”går vi på taoa” för att lätta på trycket, vi ”plockar dän ett” när vi förflyttar ett föremål från sin nuvarande plats och här stöter vi på kor som är ”ämliga”. En ämlig ko är en ko som är lite krasslig och vek och därför utan närmre förklaring skickas till slakt. En svensk mjölkko lever i snitt lite drygt 60 månader och hinner vara en aktiv mjölkproducent i ca hälften av sin livstid. Det är ganska precis så lång tid att hon hinner tjäna in sin livstids kostnader för uppfödning, mat och logi. Detta är inte en så speciellt upplyftande tanke. Förr i tiden kunde en ko leva bra mycket längre. Beroende på hur långt bakåt i tiden man är villig att gå så kunde korna bli 4 gånger så gamla. Om termen ”Sönderavlad” är på sin plats eller inte överlåter jag till dig som läsare att bedöma, men man undrar ju vad som har hänt för att åstadkomma denna drastiska förändring?
Att dagens kor är avlade för maximal mjölkproduktion vet nod de flesta. Men jag vill lekmannamässigt ställa frågan om detta automatiskt innebär att man har avlat för maximal lönsamhet? Har man inte stirrat sig blind på mjölkningsstatistiken när en kos livslängd knappt överskrider hennes intjäninstid? Borde man inte räkna en kos mjölkmängd utslaget på det antal år hon lever istället för liter per produktionsår? Är hon bara aktiv mjölkproducent i hälften av sitt liv så halveras ju den totala mjölkmängden om man slår ut det på hennes totala livslängd. Vems som helst förstår ju att om man har kor som bara orkar leva en tredjedel av sina liv leder det till att man måste förda upp tre gånger så många nya djur för att täcka upp för de uttjänta. I mina öron låter det som om man då har tre gånger så höga uppfödningskostnader.
Bild:Fjällko
Till detta måste man räkna att en lågmjölkande och ursprunglig ko som till exempel fjällko ger mer innehållsrik mjölk. Som resultat av detta får man dubbelt så mycket ost per liter mjölk från en fjällko som av de hårt avlade raserna som används i konventionell mjölkproduktion. I klarspråk betyder det att man har avlat fram en ko som mjölkar jättemycket utspädd mjölk. Det finns garanterat många som har räknat på detta och kommit fram till att det mest lönsamma är att ha kor med jättestora juver som mjölkar så pass mycket vattning mjölk under den första delen av sitt liv att hon redan efter 2-3 mjölkningsperioder blir ämlig och skickas på slakt. Visst köper jag att det kanske anses vara det mest lönsamma. Men är det inte något brunt den ekvationen? Fast man ska väl inte känna efter så mycket. Man får ju i alla fall bra mjölkningsstatistik.
Den japanska räddningen
Jag vill nu tacka Japan! Detta förlovade land som exporterar så mycket ovärderliga saker till oss i västvärlden! De har nämligen kommit på en lösning på mitt problem.
Förra veckan var min syster på besök och hon och min älskade fru for iväg till en asiatisk butik och köpte Japanskt godis. Dessa små sötsaker såg ut som vita dammsugare utan choklad, men smaken är inte det minsta lik och inte heller konsistensen. De är torra, gummiartade och tämligen oätliga. Men katten älskar dem.
Det är visserligen fel av Japanerna att marknadsföra kattleksaker som människoföda men jag kan omöjligen hysa agg mot dem för de har just löst mina sömnproblem. Den japanska gummidammsugargodisaren fyller nämligen samma funktion som pingisbollen och är precis lika rolig. Men med en stor skillnad: den låter inget. Så nu kan min päronformade son leka hela natten med sin nya favoritleksak medan jag sover gott med pingisbollen i tryggt förvar under min huvudkudde.
ありがとう”Arigato gozaimasu”!
Bäbisar
Barnet bakom ratten
Att man kan bli så lycklig av något så enkelt förblir ett mysterium. När jag kört klart och kom in i maskinhallen till de andra i klassen skrattade de åt mig. Det är inte så svårt att förstå varför. Det är ju inte helt okomiskt när det ser ut som om någon tejpat fast en stor klyfta vattenmelon i ansiktet. Trots att jag försökte så gick flinet inte att dölja. Det är lycka.
Ja, ja, Albert! Allting är väl relativt!
Jag är glad över att vara en sådan person som tinar upp med våren. Att man känner hur de dyngsura gräsfläckarnas grönbruna uppsyn liksom värmer ens frusna hjärta så att våren lossnar inombords. Idag var jag så fånigt lycklig över detta så jag var tvungen att kommentera det. ”Vad skönt att det är vår nu” sade jag glatt. Vid uttalandet möttes jag av stirrande blickar som om jag varit Ronja rövardotter uppstånden ifrån det döda. Jag kände på något sätt att jag var tvungen att förklara mig. ”Jag menar… där jag kommer ifrån ligger snön kvar till i maj… så för oss norrlänningar är detta vår.” Det kändes som om de förstod vad jag menade, för de vände bort sina blickar. Men det kanske bara markerade att en kulturkrock just ägt rum. Jag får ge Einstein rätt, allt är väl relativt i förhållande till var man kommer ifrån.
På vägen hem hittade jag i varje fall en som verkligen förstod mig. Denna lilla krabat hade minsann bestämt sig för att det är vår.
Käre Herr stadsminister!
Jag har tänkt starta ett företag som löser två stora samhällsproblem, men kan inte göra detta framgångsrikt om inte ett tillägg görs i lagen. Liknande lagar finns redan som stöttar företag med samma typ av affärsidé så det ska nog inte vara några problem.
Min affärsidé heter ”Public Mjölk” och den går ut på att dela ut gratis mjölk till alla svenskar. Jag kommer att ställa upp en mjölkbil på Segels torg så att alla kan gå dit och hämta mjölk. Genom att jag köper upp stora mängder mjölk och delar ut löser jag problemet med att svenskar dricker för lite mjölk. Dessutom ökar efterfrågan på mjölk så det borde hjälpa upp de de dåliga mjölkpriserna.
För att detta ska vara genomförbart så förstår säkert herr stadsminister att jag behöver ekonomiska medel. För att lösa detta problem har jag utformat följande lagtext:
Lag (2013:41b) om finansiering av Mjölk i allmänhetens tjänst.
1 a § En mjölkmottagare är en sådan fysisk utrustning som är avsedd att ta emot eller vidareförmedla Mjölk, även om utrustningen kan användas för annat ändamål.
1 b § Den som innehar en Mjölkmottagare ska betala Mjölkavgift till Public Mjölk AB.
2 § Mjölkavgiften är 2076 kr för ett år.
3 § Den som är innehavare av mjölkmottagare ska själv anmäla innehavet till Public Mjölk AB inom 15 dagar, annars tillkommer påminnelseavgifter.
Herr stadsministern förstår självfallet det naturliga i att målgruppen står för kostnaderna. Några undantag från §1b görs inte, även om tjänsten inte utnyttjas. Alla som har en Mjölkmottagare har ju möjlighet att hämta gratis mjölk i obegränsad mängd. Denna lag utformade jag speciellt med tanke på de som av ekonomiska, medicinska och etiska skäl har rationaliserat bort mjölken. På så sätt kanske vi kan få upp mjölkkonsumtionen hos studenter, laktosintoleranta och många andra som valt bort detta livets goda. Du förstår säkert att vissa kommer att rasa mot detta, och använda argument som ”Jag vill inte betala för en tjänst jag varken vill eller kan utnyttja”, men då får Herr Stadsministern komma ihåg att Public Mjölk AB bara gör samhället en tjänst. Vi får emellertid räkna med att § 3 inte kommer att följas, men jag har planerat att anställa folk som ska åka runt i landet och se till att kravet efterlevs.
Slutligen vill jag illustrera vidden av begreppet ”Mjölkmottagare” så att Herr stadsministern förstår vad jag avser. Att muggar, koppar och fat räknas som mjölkmottagare ifrågasätts knappast, men jag tänker mig att t.ex. alla föremål med någon som helst absorberande förmåga (Textilier, papper osv.) också kommer att räknas in. Dessa duger ju utmärkt till att transportera mjölken.
Jag ser fram emot Herr Stadsministerns svar!
Med vänlig hälsning,
Bondfaran
