De sällsynta tillfällena när man som vuxen får uppfylla en barndomsdröm gör så att man känner sig som ett barn på nytt. Detta fick jag uppleva idag. Vilken liten pojke har inte drömt om att köra traktor. Min inre lilla pojke fick i alla fall göra det trots aktuella åldersrestriktioner. När jag satt där bakom ratten på skolans splitternya Claas traktor kunde jag inte låta bli att undra hur de kunde sätta ett barn bakom ratten på en lantbruksmaskin som säkerligen kostade minst 1.2 miljoner. Det är dyra leksaker.

Att man kan bli så lycklig av något så enkelt förblir ett mysterium. När jag kört klart och kom in i maskinhallen till de andra i klassen skrattade de åt mig. Det är inte så svårt att förstå varför. Det är ju inte helt okomiskt när det ser ut som om någon tejpat fast en stor klyfta vattenmelon i ansiktet. Trots att jag försökte så gick flinet inte att dölja. Det är lycka.