Hur hamnade jag här?
Befinner mig på något som verkar vara ett pendeltåg. Vi passerade Knivsta för någon minut sedan, så antagligen är vi påväg mot Stocholm. Inget utanför fönstret avslöjar vad som händer där ute. Det är så kompakt svart att lika gärna hade kunnat stått still. Eller vänta... Där långt bort i fjärran närmar sig en gul förhäxad bokstav som kommer flygande mot mig. Dess oskuldsfulla stilrenhet ger en obehaglig rysning som om den var hämtad ur kontrasten i någon av Tim Burtons senaste filmer. Där allting som verkar fint och perfekt alltid döljer den mörkaste insidan...
Men hur hamnade jag här? Minns jag det? Det enda som jag ser framför mig när jag försöker minnas är stilla upplysta gator med magiskt skimmer som endast vittnar om att det är en dröm. En härlig dröm. Att vara ensam i hela uppsala. Kunna gå mitt på gatan och odelat andas avgasfri luft och bara känna sig fri på väg mot tågstationen... Tågstationen?! Nä det tror jag inte. Det här var ju en fin magisk dröm utan krav. Det måste det vara, för det är så jag vill komma ihåg det. Dessvärre vittnar klockans obönhörligt blinkande 05:07 om att jag tidigare i natt måste gått till ett tåg. Det är ju bevisligen där jag befinner mig nu.
Kommentarer
Trackback
