Själv avskyr jag metakomunikation på bloggar, men jag känner ändå att jag måste kommentera mig själv. Jag vet att det blivit mycket skrivande om min hund på senaste. Men det kanske är naturligt när man just fått hem en valp? Men du kan vara lugn! Detta håller inte på att bli en hundblogg. Snarare så är det så att denna jycke passar mycket bra in i bilden jag har om min framtid. Tanken är ju att jag ska bli självförsörjande på en gård med lantrasprofil, d.v.s. gård med hotade djurraser. Lundehunden är visserligen ingen svensk lantras men den är likväl utrotningshotad. I Sverige finns det bara ca 150 st lundehundar. Trots att det finns fler i Norge så är ändå rasen hotad. När rasen räddades på 40-talet fanns bara runt 5 individer kvar och de har haft flera bakslag i aveln. Därför känns det riktigt bra att det är just Lundehunden Lasse som är det första djuret jag införskaffar till mitt arbete med gården. Man kan nog inte kalla det för ett startskott i och med att jag redan håller på att utbilda mig till lantbrukare, men hur som helst känns det som ett konkret steg i rätt riktning!

Till sist kan jag rapportera att det varit en intensiv dag med massa bus! Lasse leker både med allt som rör sig och allt är stilla. Hans egen svans ingår nog i båda kategorierna. Idag drog han så hårt i den att han själv gnydde innan han insåg att han borde sluta. När han tillslut somnat utslagen på vardagsrummsmattan såg jag att den saknades. Ni må tro att jag blev förvånad!