Jag måste säga att jag är imponerad och stolt över mina katter! Jag och frugan trodde att det skulle vara vår stora orangea katt Hasse som skulle ha svårast för nykomlingen. Han är nämligen den som är mest räddhågan och har tidigare varit livrädd för hundar - små som stora. Därför blev vi inte lite förvånade första dagen när Hasse Skulle möta Lasse. Lilla hunden Lasse kröp undergivet ihop på golvet när han såg Hasse. Det triggade Hasses nyfikenhet! Hur världens mjäkigaste katt kom att acceptera en liten hund redan efter 5 sekunder är för mig ett mysterium. Dessutom lyckades han lägga band på sin nyfikenhet. Katten höll främlingsavstånd på ca en meter trots att hans rakt uppåtstående kroksvans vibrerade nyfiket av lycka!

Lasse å andra sidan vågade inte närma sig alls! Om Hasse eller Buffa (vår andra katt) kom närmre än en halv meter tjöt stackars Lasse med full röst "Snälla! Ät inte upp mig! Jag är bara ett ruttet lingon, smakar inte alls bra! SNÄLLA!" . Så katterna återintog sin position på främligsavstånd och iakttog den nya familjemedlemmen intensivt.

Var gång Lasse skulle sova sökte han skydd under Husse eller mattes vingar. Det var inga problem med tanke på att alla spenderade merparten av de två första dagarna på golvet. Sitter man mot väggen blir det ett litet krypin bakom ryggen. 

Andra dagen hade Lasse fått upp modet lite och vågade svansa omkring på egen hand. Han och  katterna ägnade således dagen åt att ignorera varandra. Båda parter verkade ha en tyst överenskommelse om detta. De gick till och med cirklar runt varandra så långt det var möjligt. Den enda gången tystnaden bröts var när de möttes i en trång dörröppning. Men ingen skada skedd. Lite pip och sen var allt bra igen.

Idag har de villigt nosat på varandra flera gånger och till och med gjort ansatser till lek. Men Lasse har varit lite för trött för att göra alvar av saken. Han börjar kunna slappna av ordentligt nu så de gångna dagarnas spänning börjar ta ut sin rätt.

Hur som helst tog vi en "picknick" på gräsmattan idag. Det var intressant hur Hasse och Lasse reagerade på neutral mark. Lasse brukar nämligen ha mer självförtroende utanför ytterdörren än Hasse. Men något hade hänt! Hasse som brukar köra "soffliggarstilen" även ute på gräsmattan (och maximalt röra sig 2-3 meter de första 20 minutrarna) gick faktiskt omkring och åt sitt gräs denna gång.

Plötsligt kom Hasses nemesis förbi. Hon är en självsäker katt tjej som inte ens viker undan om man springer rakt mot henne och försöker skrämma henne. Hasse brukar vara livrädd för henne men denna gång tog hans beskyddarinstinkter över och Hasse  - hör och häpna - jagade bort den andra katten från Lasse (trots att Lasse inte var ett dugg rädd). Jag är stolt över mitt "lilla" sofflejon, men vad gör man inte för familjen.

Efter denna upplevelse låg Lasse utslagen i tre timmar i soffan. Spännande dag!