Jag viste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig när jag fick inbjudan till festen. Det var uteslutande folk från lantbruksutbildningen som var bjudna. Så egentligen kanske man inte borde vara så förvånad över att man efter den traditionella sittningen drog igång ”Raggarhitz 1998” på hög nivå. Lika förvånande var att minst varannan låt var dansband eller i alla fall något mycket buggvänligt. Detta gjorde att det bildades två grupper med flytande gränser. De som dansar bugg och de som egentligen vill dansa men inte kan frambringa modet (eller färdigheten). Den senare av grupperna försökte därför intensivt stärka sitt självförtroende med diverse modgivande drycker. Och så plötsligt, som när grisarna ger varningsskall, går en våg genom skocken och ALLA ska helt plötsligt dansa. Stolar dras undan för de sittande människorna och alla motas upp på dansgolvet. I det tumult som uppstår är det värt att fundera över hur man dansar till musik som Eddie Meduzas ”Fånga kräftor och lägga i en balja” och ”Sug sug sug min kuk”.

För den ända nyktra grisen i besättningen uppstår något som närmast skulle kunna beskrivas som ”en kombination mellan vaggande pingviner och hårdrock”.

 

Även jag hade roligt på den festen.