Mediastormarna rasar i Europa och EU:s invånare kväljer när de går förbi frysdiskarna i butiken. Aldrig har de E-nummerspäckade färdigrätterna tett sig så motbjudande som när vi fick reda på att det är mald ponny i dem. Vi ser framför oss hur grannens älskade rid- och keldjur står och gråter på ett löpande band i en mörk slakterilokal med blod och slaktrester upp till knäna. Slaktaren, en muskulös osympatisk biff, tar hästens huvud och tvingar ner det i en köttkvarn och på andra sidan kvarnen ploppar det ut raka och blanka Denniskorvar. Om bara barnen viste…

Ärligt talat! Är det så farligt att äta Häst? Vad spelar det för roll vilket dött djur som ligger på våra tallrikar. Det är ju kött! Faktum är att hästen som under lång tid smugits in i din matkorg garanterat haft ett bättre liv än den danska (och svenska) fläskfilén för 59kr du äter varje vecka. Men det är knappast något man tar hänsyn till för det är ju bara en gris. Men hästen är ju människans bästa vän näst efter hunden och katten.
Själv så äter jag mycket hellre en glad häst än en ledsen gris. Tänk dig vilket fruktansvärt slöseri det hade vara om man bara skulle slänga bort köttet från världens alla hästar. Det är mycket bra kött på dem och hästarnas ägare har ägnat mycket tid och pengar åt att föda upp dem. Då vore det skamligt att bara kasta bort köttet. Man kan ju fundera över om det är mer ärorikt att slängas bort när man dör än att ens kvarlevor kommer någon annan till nytta?

Jag har däremot all förståelse i världen för att man ska ange rätt innehåll i produktens innehållsförteckning. För det är ju egentligen det detta handlar om. Företagen har ju ”råkat” ersätta nötköttet med hästkött och ingen i den oändliga handelskedjan vill ta på sig ansvaret för detta. Men oavsett vem som bär skulden för detta så är det falsk marknadsföring. Detta kan man bli upprörd över. Det är ju lurendrejeri!

Men om man upprörs av detta är det märkligt att vi inte reagerar på att exempelvis Findus ”Smördeg” inte innehåller en tillstymmelse till smör och att Rydbergs ”Räksalad” bara innehåller 11% räkor trots att det står 20%(!) på förpackningen. Det märkliga är att ministrar uttalar sig hårt om skärpt matkontroll när man byter ut ett kött mot ett annat fullgott kött. Samtidigt är det helt tillåtet att byta ut andra liknande ingredienser som t.ex. räkor och kött mot förtjockningsmedel, emulgeringsmedel, smakförstärkare, och dessutom dölja avsaknaden av råvaror med ospecificerade aromämnen. Hur tänkte man där egentligen?