Idag pratade jag med en kille som höll på att sadla om från skogsbrukare till lantbrukare. Han öppnade sig för oss andra och berättade att han tyckte att skogsbruket var enformigt och långtråkigt. Omtänksam som jag är ville jag visa förståelse för de känslor han just delat med oss, så jag sa: ”Jag förstår att det blir tradigt att ”harva på” ute i skogen efter ett tag.” Inkännande och pedagogiskt började då en annan av killarna förklara för mig att det är mest på åkrarna som man harvar. Det var mycket välmenande men det framgick tydligt att han uppfattat det jag sagt som att jag trodde att man bokstavligen harvar* i skogen. Jag hade inte hjärta att förklara för honom att det var en metafor. Killars känslor är ju så ömtåliga. Jag tänkte stilla för mig själv att det kanske finns en anledning till varför killar så sällan talar om känslor. Vi har en tendens att krångla till det när vi pratar om abstrakta ting.