Släktet utan smak
Det var på tiden innan internet letat sig in i varje hem. Tiden då barn hade riktiga intressen och lekte med riktiga leksaker. Lego bestod fortfarande av kvadratiska klossar och Disney gjorde tecknade filmer. Man intresserade sig för saker, bilar, fotboll, hästar eller något annat som gav livet mening. Man kunde vara helt inne i något och ta reda på allt om det. Det var ett evigt letande samlande och sparande. Men vilken fröjd!
Jag såg på djurdokumentärer på ”Ettan” varje vecka och längtande ihjäl sig efter nästa nummer av Kamratposten, bara för att kunna lägga vantarna på ännu en djuraffisch att drapera väggen med. Det var då jag fortfarande delade prenumerationen med storasyrran så jag fick bara affischen från vartannat nummer.
Det är fascinerande hur vissa människor lyckats behålla barnaglädjen. Som om de konserverat känslor och beteenden för att ta med barndomens gobitar in i vuxenlivet. Det låter kanske inte så positivt när man väl tänker efter, och för vissa är det inte det heller. Det hade ju varit en sak om man fortfarande blev hjärtligt glad varje gång man fick glass men en del människor tar det mycket längre. De fastnar inte bara i en känsla eller ett beteende utan stannar delvis av i delar av sin utveckling. Ta verkstads-, och byggubbar till exempel. De verkar fortfarande sitta där på fredagarna och vänta på nästa nummer av någon favorittidning för att kunna bekläda arbetsplatsens väggar. Utifrån de nakna damerna som utgör motivet märker man tydligt att konserveringen fullbordades någon gång innan de fyllde 16. Men värst är det ändå med bönderna. De måste ha fastnat långt innan de kom in i puberteten. De håller på precis som jag gjorde när jag var tio. Vart man än tittar i ladugården så sitter det djuraffisher, till och med i taket. Men det sjukaste är ändå motiven! De med kor på är väl ganska lättbegripliga, men de andra… För varje koaffisch finns nämligen minst 4 med flugor. Var bönderna plockat upp detta sjuka intresse för insekter kan nog inte förklaras med mindre än en traumatisk barndom. Bönder är verkligen släktet utan smak!
