Jag måste bara få dela med mig av min glädje. Jag har äntligen löst problemet med kisseriet med den lilla vovven! Mitt enträgna upprepande av ordet ”Kiss!” var gång Lasse uträttat sina behov har gett effekt.

Jag plockade upp honom efter att han sovit för att ta ut honom. Han började dessvärre hosta som en vomerande katt. I förvirringen satte jag ner honom på golvet, vilket såklart resulterade i att han slutade hosta. ”Skönt”, tänkte jag. Men i istället lättade han på tycket och en liten blank pöl smyckade köksgolvet. Jag insåg att det var mitt fel. En sak är alltid säker med den hunden. Han kissar garanterat inom 5 sekunder var man än sätter ner honom efter att han har sovit, om det så vore i ett rum fyllt med hundgodis.

Arg på mig själv gick jag ut med honom, fast besluten om att inte ge. Av någon anledning satte jag ändå ner honom på kissplatsen (som han inte får lämna om han inte kissat) och riskerade att bli stående där i 40 minuter. Han kissar aldrig ute om han redan gjort det inne. När han inte såg ut att vilja kissa så tog jag ändå mod till mig och sa det magiska ordet: ”Kiss!”, och hör och häpna, den lilla hunden fattade grejen på en gång och ställde sig i position och klämde ut några få pliktdroppar. All min frustration byttes med ens till ren och skär lycka över det lätt fuktade gräset. Jag och Lasse dansade runt och tjoade tillsammans i glädje. Grannarna måste trott att jag tillslut blivit galen. När vi rullat runt i gräset sprang vi till och med bort till körsbärsträdet och åt körsbär tillsammans. Lasses favorit! Vilken härlig dag!