Slakt och vildsvins party!
(I detta inlägg har jag dolt bilderna som har ”obehagliga” motiv. Så för att se dem måste du klicka på länkarna.)
Idag har varit en lärorik dag! Först var jag iväg och förberedde nygamla betesmarker. D.v.s hugga ner träd och ta bort gammal taggtråd från gamla hagar som ska betas på nytt. För att sammanfatta händelsen så kan jag säga såhär: ”Jag lovar dyrt och heligt inför alla som läser detta att aldrig någonsin använda mig av taggtråd så länge jag lever!”
Gammal taggtråd är inte att leka med! Förutom det faktum att du knappt kan ta i den ens med arbetshandskar så ska du fint vira ihop var enda en av de trådar som en gång i tiden utgjorde stängsling men nu ligger under stenar, jord och löv, eller helt enkelt har vuxit in (långt) in i träd. Mitt i mitt stretande slog det mig att omgivningarna i hagen inte riktigt stämde överens med hur de brukar se ut. Det var inte svårt att lista ut vad som hade hänt.
Här har det helt tydligt varit vildsvinsparty. Cirka femtio procent av all betesmark i alla hagar såg ut såhär uppbökade. Inte undra på att folk är sura på de svinen.
Nästa projekt för dagen var slakt! Det var två linderödsvin som skulle förvandlas till människoföda. Så först gav vi grisarna en skål med deras favoritmat. När de ätit en stund fick den första en bultpistol mot pannan och sedan blev det svart för ögonen.
Griskompisarna som stod där blev mycket bestörta! Det står ju två stycken tvåbentingar och blockerar matskålen! Deras bestörthet gick snabbt över då matskålen flyttats och de glada grisarna kunde åter igen moffla i sig den smakliga födan. När maten var slut upptäckte de resterande svinen att det inte bara var mat som tillkommit i deras hage utan även en liten mängd smaskigt blod att slurpa i sig. Äckligt kan man tycka men det roliga med grisar är att de är så nyfikna och upplivade av det positiva att de inte inser alvaret i situationen. De glömmer helt enkelt att vara rädda när de är i en miljö där de känner sig hemma. Det skulle jag säga är mycket bättre än att stressa upp dem genom att transportera dem långt i en lastbil och avliva dem i den otrygga slakterimiljön. Lever man och dör glad så är mycket vunnet.
Sedan tvättade vi den avlivade grisen med högtryckstvätten för att där efter skolla bort håret. När vi sedan hängt upp den och håller på att ta ur det göttigaste (Bild) ur grisen kom ett litet barn och tittar på. Man skulle ju kunna tänka sig att det hade varit ganska obehagligt för ett barn att se på när man tar ur en gris, men så var inte fallet. Det första hon sade var ”Det är en mammagris”. Vi rättade henne och sa att det var en pappagris, då skrattar hon och upprepade ”Det är ju en pappagris!”. Sedan pratade vi om grisar och annat skoj som om inget speciellt hade hänt. Barn är allt roliga. Framförallt är de oväntade! De ser inte saker och ting som man tror att de ska göra. Det är vid sådana här tillfällen som man börjar fråga sig hur mycket av ens egna rädslor och uppfattningar som man ärvt eller övertagit från andra.
